Bli avbruten i det perfekta livet
Jag fyller år idag.
Min bättre (bästa) halva har gjort american brunch med färskpressad juice till frukost.
På min tallrik stod en liten silvrig presentförpackning och inuti skådar jag de vackraste örhänge jag kunnat föreställa mig.
På väg till skolan tänker jag på örhängena och hur lycklig jag är.
Går över skeppsbron och formulerar ett kärlekssms i mitt huvud.
Ska precis ta upp telefonen och börja skriva när jag ser en haltande man i röda byltor,
han böjer sig ner och jag tänker att han letar flaskor.
Men istället tar han upp en gammal smutsig matbit.
Han för den snabbt mot munnen och sväljer direkt.
Jag går förbi, men stannar, tittar i min plånbok. 12 kronor.
Går ikapp hans haltande steg, ropar ursäkta, och lägger mina kronor i hans kalla smutsiga hand.
"Thank you"
Han är en ung vit man, 40 år gammal. Max. Hans engelska dialekt vittnar om att han kan vara dansk.
Redan när jag stannade för att räkna mina kronor kände
jag mig iaktagen av två män lite längre bort.
När jag lämnat mannen och mina sista mynt känner jag mig igen iaktagen.
Jag känner blickarna som dem ger mig.
Duktig-blickarna.
"Nu känner hon sig säkert bra, hon har gjort något gott."
Men jag känner mig inte duktig, jag känner mig inte som en bättre människa.
Det enda jag känner är en hopplöshet, en sorg.
Mina fingrar darrar och små tårar formar sig över min kind.
Mötet med mannen gick så fort
Men vad som var fort överstökat för mig är fortfarande mannens verklighet.
Mitt perfekta liv fortsätter och men han är kvar där ute just nu.
Sv: Ja men precis, det var ju det som fick mig att beställa visitkort. Himla bra och smidigt, det är bara att se till att ha den i t.ex börsen så man alltid har med sig dem :)
