En god morgon
08.24
Sitter på bussen.
Delar luft med 80 människors parfym, deodorant & morgonandedräkt.
EN GOD MORGON
Söt bebis börjar storböla.
Plötsligt sprider sig en dålig stämning i bussen.
Hallelujah
Föreläsning.
Gillar ämnet.
Gillar föreläsaren.
Gillar föreläsningen.
Vill resa mig upp.
Vill utbrista ett
HALLELUJAH, praiiiiise the lord.
Men jag är rädd för att det kan uppfattas som avvikande beteende.
att sätta ner foten
Mina små tår, nymålade för övrigt, smyger in i datorrummet.
Det är lite kyligt så jag smyger hukande.
Han anar inget, helt ovetande.
Försiktigt böjer jag mig över honom, snusar lite i det yviga morgonhåret. En lätt smekning över den stubbiga hakan.
Pussar snällt på örat och viskar:
"Idag kommer du inte undan...".
Trötta ögon möter mig och munnen formulerar ett förvirrat "Va?".
Jag väser, "Gardinerna ska upp idag, du har inget val".
Sedan trippar jag checkt ut ur rummet och förundras över hur lätt det var.
Att det bara räcker med ett litet hot.
Hade jag vetat det hade jag inte varit utan gardiner 100 dagar.
Konstruktionen av Isabella Löwengrip
Skönt för henne!
- 21 år gammal
- Svinrik
- Nästan lika rik bisarrsnygg pojkvän
- Förlovad sambo
- Gullig hund
- Har kläderna jag vill ha
- Entrepenör (ett av mina hatord)
- Duktig, driftig, självständig
- Personer som haft tandställning
- Personer som blivit mobbade i skolan
- Personer som haft acne
- Personer som blivit utsatta för sexuellt övergrepp på nattklupp
- Personer som är har skilda föräldrar
- Personer som utsatts för skadedjur
- Personer som separerat från tidigare pojkvän
- Personer som fått flådd mink kastad på sig
- Personer som utsatts för personangrepp
- Personer som varit på psykakuten
- Personer som är vänsterhänta
- Personer som ätit olika former av psykofarmaka
- Personer som blivit stalkade
- Personer som drabbats av hackerattack
- Personer som fått magsår på grund av stress
- Personer som haft problem med ätstörningar
- Personer som är lite överviktiga
- Personer som ej gått klart gymnasiet
- Personer som har ADHD
Jag får en känsla av självbelåtenhet över att vara den som alltid kan sneeka in sig i princis oavsett ämne.
dilemma
Något bekommer mig otroligt.
Jag har inte handlat diskmedel sen i juni.
Är det verkligen normalt?
Min haka i ditt golv
Ibland känner jag mig totalt blown away av händelser eller situationer.
Vad det är som blåser iväg mig kan variera väldigt mycket och någon röd tråd existerar inte. (eller?)
Ibland är det intressant. Ibland är det fånigt.
Just nu är det fånigt.
16.30 igår.
Hanna Widerstedt har avslöjat att hela hennes mediala karriär (eller bättre formulerat: misär) har varit ett konstprojekt. Hon har gestaltat en av sina karaktärer, Louis.
I mig, exploderade givetvis en chock när jag fick reda på det. 10 månader fejk! Helt fake!
Jag är fortfarande alldeles för upprymd för att skriva något väl igenomtänkt om det hela.
Min pojkvän suckar högt när jag för tredje gången berättar om konstnären som onanerade on air i Big Brothers.
Jag måste sluta.
Men jag kan inte. Minst en gång var tionde minut måste jag tänka på det.
Jag blev så upprymd av hela situationen att jag drömde om att jag körde runt Alexandra "Kissie" Nilsson i en Volvo 945 med utlöst airbag.
Det bryter uppenbarligen mot normen att bli såhär exalterad.
Se mig som en individ med avvikande beteende.
Och wacko fritidssysselsättning.
Tidigare tider
23.06
Inväntar att klockan ska bli 21.00 så jag kan gå och lägga mig och sova 9 timmar.
Av någon anledning känns det som att det inte kommer hända.
Men!
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Tuuuuur.
don't write in starlight 'cause the words may come out real
Men åååååååh.
Vad fint.
Din rottweiler har tagit med dig ut på promenad.
Så gulligt!
Society ~ hope you're not lonely without me
Du-du-dudu-duudu, Du-du-dudu-duudu.
Jag går i takt till pinne-på-stolpe-soundet i Bruce Springsteens låt nothing man.
Jag ler.
Ler så jag får ont i mungiporna. Bakom kindtänderna löper saliven kittlande. Det kan vara för att jag är trött också. Men det passar så bra in i sammanhanget, så de får löpa ostört.
Jag känner mig okontrollerat glad. Jag liknar min känsla med hur de funktionsnedsatta barnen, som jag arbetar med, reagerar vid glädje. Det bubblar i dem och så även i mig, och det bubblar över. Sådär otroligt kraftfullt. Som en explosion av lycka.
Barnens gurglande skratt är läkande för varje trasig själ.
Jag försöker stänga munnen och behärska mig. Men istället hoppar ett "K-rrrr"-ljud ut ur min halsgrop. Min bleka överläpp har fastnat på mina torkade framtänder.
Varför är jag så fantastiskt glad?
Jag har inget svar på den frågan.
Det ska inte vara lätt att vara knarkare, hörde jag en föreläsare säga, likadant är det med lycka.
Jag vet att det är fort övergående och att jag kommer fortsätta min klagosång över värdsliga saker inom kort.
Därför reflekterar jag inte.
Jag njuter av känslan. Så länge den vill vara.
När den tagit slut kan jag försiktigt låta min läpp täcka mina små tänder igen.