I'm wide awake
Kör i gryningens blå timme och försöker undvika alla sucida fåglar.
Åker till jobbet & ska försöka att inte vara för woo-ho.
Frihet.
Bröliga ungdomar stormar ut genom bussen och vrålar som om det inte finns någon morgondag.
23.19
Kommer man till Crown innan midnatt är det kanske billigare inträde.
Moraltanten i mig vill ta upp pekpinnen och säga till den valpfeta ungdomen att det inte är okej att kasta ihopknöglade cigarettpaket på marken bara för att man är 18 år vodka-redbull-berusad.
Genast inser jag att han säkert bara är 17 år gammal och använder ett snitsigt falskleg.
Jag vill förklara riskerna för honom.
Riskerna med att röka.
Risker med att legitimera sig som en annan person.
Riskerna med att vara berusad och okontrollerad i natten.
Men samtidigt förflyttas mina tankar tillbaka till min egen ungdomstid.
Att klubba var inte så poppis bland oss.
Fast bönderna, dem kan festa till det ganska rejält dem också.
Friheten man kände. Låtsas-friheten. Oslagbarheten. Att vara oövervinnelig.
Men som så snabbt byttes till ängslan och självförakt så fort någon tittade på en med en sne blick.
Helt oförmögen att sätta sitt liv i ett större perspektiv. Oförmögen att se sin plats i världen, men obekymrad ändå.
Så. Jag går på 23.30-bussen , sätter mig längst fram och tar på mig bältet. Beräknar att jag kan sova inom 35 minuter.
Skönt.
Euphoooooria
Forever and ever together we're sailing to infinity...
Mörkets tid har kommit, kylan har slagit rot.
Jag går i min svarta jacka & min blick följer den fuktiga asfalten.
Lusten vaknar plötsligt inom mig, jag måste låtsas att jag är Loreen.
Jag drar upp min svarta luva och döljer, mitt redan mörka ansikte.
Mitt mörka hår känns genast yvigt och längre och försiktigt sneglar jeg sniket ut i den svarta kvällen.
Mina armar rör sig i orientaliska mönster och kroppen gungar i takt.
I höjd med torget vrålar jag bokstavligt talat EUPHORIAAAA
Inför sparken över huvudet i sångens klimax drar jag ett djupt andetag och känner röken från rökmaskinen sticka i näsan,
jag vänder mig om och blir livrädd, sliter av mig luvan och hostar ut mina lungor.
Förbi cyklar en sur cyklist, alldeles för nära, med en cigg i munnen.
Att spricka eller inte spricka,
att hänga i rektum är nästan lite ofint.
"Ser det helt ut så är det närmast ett övergrepp att pilla någon i baken"
MEN FÖR HELVETE. SNÄLLA UNDERSÖK MIG DÄR DE BEHÖVS.
Jag vill inte få förslossningsskador för att en barnmorska tycker det är ofint att pilla mig i baken. Antagligen är det redan ett världskrig där nere så, whats the big deal?
Reflektion från Uppdrag granskning - förlossningsskador
Nämen, sedär.
Vad fantastiskt.
En liten matta som header. En trasmatta.
Få fint. Mmmm.
På grund av grupptryck. Här är jag.
