Frihet.
Bröliga ungdomar stormar ut genom bussen och vrålar som om det inte finns någon morgondag.
23.19
Kommer man till Crown innan midnatt är det kanske billigare inträde.
Moraltanten i mig vill ta upp pekpinnen och säga till den valpfeta ungdomen att det inte är okej att kasta ihopknöglade cigarettpaket på marken bara för att man är 18 år vodka-redbull-berusad.
Genast inser jag att han säkert bara är 17 år gammal och använder ett snitsigt falskleg.
Jag vill förklara riskerna för honom.
Riskerna med att röka.
Risker med att legitimera sig som en annan person.
Riskerna med att vara berusad och okontrollerad i natten.
Men samtidigt förflyttas mina tankar tillbaka till min egen ungdomstid.
Att klubba var inte så poppis bland oss.
Fast bönderna, dem kan festa till det ganska rejält dem också.
Friheten man kände. Låtsas-friheten. Oslagbarheten. Att vara oövervinnelig.
Men som så snabbt byttes till ängslan och självförakt så fort någon tittade på en med en sne blick.
Helt oförmögen att sätta sitt liv i ett större perspektiv. Oförmögen att se sin plats i världen, men obekymrad ändå.
Så. Jag går på 23.30-bussen , sätter mig längst fram och tar på mig bältet. Beräknar att jag kan sova inom 35 minuter.
Skönt.
